Archive for the ‘Intimhygien’ Category

That’s not a knife, that’s a spoon

20111211-104143.jpg

Om barnen ska få varsin serietidning måste ju även pappa få något att bläddra i. Så resoneras det tydligen på Statoil i Mariefred. Jag är ingen söndertorkad moralkärring men jag vet inte om jag vill att ungarna ska titta på porr när de letar efter passande tecknad förströelse till bilfärden…

Epic fail

Vissa av er kommer direkt att förstå varför namnet på handkrämen, och dess undertitel, är så fruktansvärt fel. Så fel. Tydligen har inte Rusta gjort kopplingen.

She rides the night

Ladies Night. Detta koncept äcklar mig å det grövsta. Martin Stenmarck, och hans självgoda kumpaner i moderiktiga kostymer av svart läder, har efter framträdanden i fruktansvärt usla underhållningsprogram i panik sett sig om efter ytterligare möjligheter att snabbt profitera på deras högst bräckliga kändisskap. Offren? Främst medelålders kvinnor från miserabelt tråkiga förhållanden som i hemlighet längtar efter att få sin kropp hängmörad av den lokale charkuteristen eller posten levererad till sina högst privata brevinkast av den ståtlige brevbäraren.

För arbetsmoralens skull ska de nu på företagets bekostnad under en kväll få dregla sig mätta över vältränade hunkar, skönsjungande och spraytan-bruna schlagerstjärnor, avdankade brottare, kändissnickare och komiker vars en gång klart lysande stjärna nu dalat till lokaltidningsnivå. Notera hur Stenmarcks gest och sugande blick i bilden ovan signalerar att han villigt “går ner på” valfri högstbjudande klimakterietant i logen backstage och sedan lovar att hålla tyst om detta intima möte inför kvinnans icke ont anande tråkmåns till porrsurfande karl. I maskopi har han i år den gamle brottaren Frank Andersson som förhoppningsvis ska bli av med sina skatteskulder till svenska staten genom att fukta upp trosorna på ett gäng romantiksuktande fyrbarnsmammor och mormödrar. A win-win situation.

Vi vänder på konceptet. Det känns kanske inte lika politiskt korrekt att fylla en hel sportarena med tusentals testosterondrypande män från länets stora byggfirmor som tillsammans avnjuter en trerätters och pimplar öl samtidigt som de bevittnar en valfri kvinnlig b-kändis som genomför sin finaldans från förr-förr-förra årets upplaga av Let’s Dance och avslutar spektaklet med att på ett erotiskt sätt smeka sig själv i skrevet (jodå, Magnus Samuelsson med sin oxlikanande kroppshydda grabbade tag i sina steroidförminskade kulor i 2009 års upplaga av denna styggelse till kringkuskande sexistkoncept).

Kanske kan någon kvinnlig programledare från tv4 ta av sig allt på överkroppen medan hon förmedlar inredningstips till salongsberusade penisar som definitivt slagit dövörat till för fem öl sedan? Något liknande existerar kanske redan. Det kallas mansklubbar eller stripklubbar. Männen som avnjuter sådant kallas mansgrisar eller manschauvinister och anses ofta vara äckliga och avvikande. Deras kvinnosyn hör närmast hemma i den amerikanska södern under sent fyrtiotal.

Blä.

New Morning, Changing Weather

Marknadsekonomin. Frihet att välja anser vissa. Frihet att bli förvirrad anser jag.

Jag ska ge mig ut på djupt vatten. Where no man has gone before. Den mystiska och för oss män dunkla världen av menstruationsskydd. “Köp bara normal!” brukar det ropas ungefär en gång i månaden innan jag beger mig till affären. Varje gång är mitt självförtroende på topp och jag tänker att det är lugnt. Varje gång går jag bet.

Väl på affären möts jag av hyllmeter och åter hyllmeter av diverse bindor, tamponger och trosskydd. Märkena är fler än ungarna hos en hel by med Laestadianer och färger och de olika koderna för uppsugningsförmåga är högst förvirrande. Det finns Always Ultra, Normal Ultra Freshness, Normal Silk, Freshelle, String normal, Normal Night, Tanga, Invisible, OB Fleur, OB Flour, Large, Small och Extreme Normal Plus. Sen finns det ännu fler. Med vingar och utan. Med dubbla vingar och med kardborreband. Jag hittar aldrig en som heter bara Normal.

Vore det inte bättre för alla om menstruationsskydd vore statligt subventionerat? En gång i månaden damp det ner ett paket i varje kvinnas postlåda. Ska det vara så att marknaden fritt ska få slåss om denna biologiska självklarhet? Profitera på kvinnor bara för att de är kvinnor? Det skulle vara enklare för alla om det fanns bare ett märke. Där allt hette Normal. Och allvarligt, string- och tangabinda, är inte det ungefär lika riskfyllt som att ta på sig en vargdräkt och bege sig till Älvdalens folkpark en lördagskväll?

The end of the world

Man ska sluta när man är på topp. Idag var det min sista föräldralediga dag. Nästan elva månader hemma är avklarade. Jag avslutade med en toppendag.

Städning av lägenhet och shopping av kläder. Ska sanningen fram var det Alvina som städade och jag som shoppade kläder. Sen var det bad av barn och efterföljande klippning av barn. Ska sanningen åter fram var det nog Alvina som styrde upp båda sakerna där också. Jag ansade dock skägget.

Efter att ha ansat skägget behövde jag skölja av alla små hårstrån. Jag klev ner i badet med ungarna. När jag sedan ställer mig upp för att gå ur utbrister Samuel: Vilken äcklig snopp! Jag, road men ändå smått generad, skyndar mig att skyla mig med en handduk, varpå han lättad säger: Skönt att slippa se den där läskiga snoppen. Den är så äcklig. Som straff för detta får han nu gå nio timmar på dagis istället för tre.

Som sagt, man ska sluta när man är på topp.

Proletärer i alla länder – Förena eder (2007)

- – - Från gamla bloggen. Postat 29 mars 2007 – - -

Detta kan vara världens mest underskattade uppfinning enligt mitt tycke. En multifunktionell hygienapparat av högsta kvalitet och komfort.. ladies and gentlemen, bröder och systrar.. Bidén!!

en bidé
Varför ser man aldrig dessa längre? Hur kommer det sig att något så finurligt och användarvänligt inte överlevde det kapitalistiska samhällets naturliga urval? Just efter att bidén blev tillgänglig för allmänheten, och inte längre var en lyx enbart unnad samhällets övre skikt, verkar det som att den försvann från jordens yta. Att bidén länge har ansetts som ett hygieniskt underverk kan styrkas med följande citat från boken “Kvinnans läkarbok och intima rådgivare” från 1949.

“Omsorgsfull tvagning av de yttre könsdelarna är också av nöden. Läkare brukar rekommendera avtvagning med ljumt vatten och en bomullssudd. Har man tillgång till så kallad bidet, är detta naturligtvis en stor fördel. Somliga läkare rekommendera sådan tvagning omedelbart efter varje urinering. Vid stolgång måste anus noga rengöras. Vanligen sker detta blott med hjälp av papper, men kvinnoläkare anser det ofta tillrådligt att en lätt tvättning av mellangård och anus sker medelst en fuktad bomullssudd. Man bör därvid alltid föra sudden från könsdelarna och bakåt och inte tvärtom, då orenlighet i så fall kan inkomma i slidan.”

Förutom dess överlägsenhet inom intimhygien kan fler användningsområden tilläggas: Bada små barn, tvätta fötterna efter en lång arbetsdag, värma upp prostataområdet efter en kylig vinterpromenad eller helt enkelt doppa ansiktet i när man vid okristliga tider ska stämpla in på jobbet. Upp till kamp för att införa bidén som standard i alla lägenheter, villor, skolor och arbetsplatser!