Archive for the ‘Politik’ Category

Naturdemokraterna – din röst i trailerparken

Gårdagens massflykt från olika tvångsanstalter, LVU-hem och gruppbostäder i Dalarna med omnejd har nu fått konsekvenser på nationell nivå. I dagens tidningar kan vi läsa att de olika fraktionerna av svagsinta, kromosomavvikande och rent av regelrätt retarderade har samlats under samma fana och skaffat en gemensam agenda. De kallar sig Naturdemokraterna och de har siktet inställt på Sveriges alla vargar – och en plats i landets högsta styrande organ – riksdagen.

Samtidigt går Statistiska Centralbyrån ut med en dagsfärsk opinionsundersökning som visar på att Sverigedemokraterna, Piratpartiet och andra populistiska enfråge- och missnöjespartier tappat procentuellt lika många röster som medlemmarna Naturdemokraterna nu hävdar att de har bakom sig som stöd.

Polisen väljer nu att gå ut med en vädjan till allmänheten, att om ni stöter på någon av dessa individer, inte försöka inleda en intelligent diskussion. Kromosomavvikelser kan smitta och sprida en allmän idioti. Vissa av medlemmarna uppges även lida av skabb, rabies och syfilis. Ring istället genast till respektive kommuns avdelning för LSS (Lagen om stöd och service) eller närmaste psykiatriska akutmottagning. Dalapolisens presstalesman går också ut med en varning. “Även om intelligenskvoten är extremt låg – både på en individuell och kollektiv nivå – så har många av medlemmarna jägarlicens och därför även skarpladdade skjutvapen”.

TT SPEKTRA/GUBBGRINIG.SE

The Clan of the Cave Bear

De har gjort det igen. Ännu en gång har Sveriges mest omtalade och flitigaste organisation av nationalsocialister tagit paus från sin misshandel av invandrare, homosexuella och vänstermänniskor för att umgås i goda vänner lag. Denna gång var det dock ingen homoerotisk utflykt i skog och mark i bästa Brokeback Mountain-anda som stod på agendan. Denna gång var det bullbak, powerpoint-presentationer och förvriden vetenskap som stod på schemat. De så kallade Aktivistdagarna gick denna gång under parollen “Att leva som Nationalsocialist” och en mängd kompetenta föreläsare inom ämnet hade anmält sig som talare. De avhandlade sedan ämnen som “Grundläggande näringslära” och “Uppträdande på gatan” innan det var dags för en ung dam som vi i sammanhanget kan kalla “Ilsa” att föreläsa om “Familjens roll i kampen”. Hennes grundläggande tes, som hon säkerligen baserar på många års objektiv forskning inom området, var att den moderna svenska mannen förstörts av feminismen. Hon menade på att den sexuella drivkraften försvunnit mellan män och kvinnor då männen inte längre strider för kvinnan. Då svenska män därför numer utsöndrar östrogen istället för testosteron söker sig kvinnorna till mer “manliga rasfrämlingar”. Allt detta sker enligt Ilsa “ivrigt påhejat av systemet”. Ilsas slutsats var att “våra män måste återerövra den nordiska kvinnan”. Så intressant.

Något som nationalsocialisterna inte talar högt om är att det existerar andra alternativ. För er kvinnor som inte vill bli klubbade i huvudet med en påk och sedan släpade in i grottan av en testosterondrypande nynazist kan jag starkt rekommendera andra politiska ideologier. Ni behöver inte ens röra er så långt till vänster som eder skribent för att finna en något sundare kvinnosyn. Till och med Moderaterna har nog insett att ett jämställt samhälle är att föredra framför ett stenålderssamhälle – även om vi är rungande oense om vägen dit.

Då jag starkt betvivlar att grobianerna inom denna rörelse är kapabla att upprätthålla koncentration i mer än fem minuter kan man ju alltid hoppas på att Ilsas budskap inte gått fram. Om det nu råkade vara någon med en hjärna större än en valnöt på plats i åhörarskaran kan man ju alltid hoppas på att han riktar sin nyvunna kunskap och tillgjorda “manlighet” mot de inom rörelsen befintliga kvinnorna. Släpp för guds skull inte ut Ilsa och hennes gelikar i samhället. Låt dom stanna i närheten i grottan där de kan samla rötter och örter och trånande invänta återkomsten av sina män.

Until the light takes us

Det är något väldigt dystopiskt över huvudstaden. En melankolisk känsla kommer över mig så fort jag rullar in mot centralstationen. De ändlösa raderna av nedklottrade höghus med bostadslägenheter. Tusentals fyrkantiga fönster där det innanför lever anonyma familjer som jag aldrig kommer att träffa eller ha ett meningsutbyte med. Tusentals bilar och fotgängare som rör sig framåt i olika myllrande formationer. Drygt en miljon olika livsöden komprimerade på ett geografiskt knappnålshuvud. Små samhällen i samhället och olika kulturer i kulturer, som tillsammans bildar en gigantisk smältdegel. Namnlösa företagsbyggnader med sina egna maktstrukturer och hierarkier. Drönare, soldater, arbetare, ledare och kronprinsessor.

En pigg inspirationsföreläsare med sund och balanserad livsstil, iklädd moderiktiga kläder, gränslar en tävlingscykel och får väja för luggslitna parkbänksalkisar och sprutheroinister på väg till nästa kreativa utmaning. Nytt och högteknologiskt möter förlegat och föråldrat. Väst möter norr, öster och söder. Borgarna färdas i taxi och plebejerna i den fallfärdiga kollektivtrafiken. Glättiga reklampelare med kritvita leenden står i bjärt kontrast till verklighetens grå betong och de rasslande tunnelbanetågen. En porrklubb som bjuder in till privata visningar – och informerar om att filmerna byts ut varje onsdag – ligger vägg i vägg med en förskola (jag har bildbevis).

De tomma, trötta och luttrade blickarna i överfulla tunnelbanor och tvärbussar vittnar om att man i storstaden redan sett allt som är värt att se. Inget kan längre chockera. Inget kan längre intressera. En stressad småbarnsförälder smuttar på lyxkaffe i pappmugg och styr sin trehjuliga barnvagn över den hårt trafikerade gatan ackompanjerat av en dissonant symfoni av vägarbeten, mobiltelefoner och signalhorn. Städarna och uteliggarna blir aktivt ignorerade av alla som går förbi. Varje individ för sig. I sin egen lilla bubbla – allt för att vaggas in i den falska känslan av struktur och ordning i en tillvaro av totalt kaos.

Större städer är anarki. Att hävda motsatsen är en skymf mot allt sunt förnuft. Ingen person eller organisation kan kontrollera ett samhälle där det bor över en miljon människor. Att infrastrukturen trots detta fungerar så dugligt som den gör beror helt på att folk accepterar rådande situation. Skulle alla invånare i Stockholm samtidigt stänga av TV och dator och bege sig ut på gatan för att föra ett samtal med sina medmänniskor tror jag att samhällsutvecklingen skulle ta en högst intressant vändning. Skulle en miljon människor gemensamt ta ett beslut att – nej, vi tänker inte finna oss i rådande regler och lagar så skulle ingen ordningsmakt kunna stoppa deras framfart. Ingen skulle kunna skrämma oss till lydnad.

Jag tror att det är känslan av att det när som helst kan brisera som ger staden dess dystopiska prägel. En känsla av att det hela tiden ligger vid gränsen till totalt omkullkastande av det vi känner som civilisation. Det enda som håller det hela samman är ett bräckligt förtryck. Stockholm både skrämmer och fascinerar mig. Det känns tryggt att lägga detta bakom sig för att ta bussen hem till lugnet i Dalarnas djupa skogar. I Falun ligger barnens förskola många mil ifrån närmaste porrklubb. Jag kan inte se hur kvinnosynen på dessa ställen skulle fungera ihop med förskolans motto “på lika villkor”.

Hate campaign

Det är inte nödvändigtvis sura gamla gubbar som är samhällsutvecklingens främsta antagonister. Det finns ett väldigt stort antal bittra människor i alla åldrar där ute som älskar att tycka till om allt och alla. Det senaste; Faluns satsning på VM i skidor 2015.

Precis som tidigare älskar lokaltidningen att gotta sig i väldigt förenklad retorik och ställer gladeligen grupperingar mot varandra likt en catfight som utspelas i trailerpark lokaliserad i södra nordamerika. Helt plötsligt har varenda bitter själ vaknat till liv och skaffat sig en magisterexamen i nationalekonomi och sociologi. De vet självklart bäst hur kommunens pengar ska användas och vilka områden som ska prioriteras. Förutom inställningen att de vet bäst så har de alltid en till sak gemensamt; de föraktar och ifrågasätter alla med högre utbildning och alla som de anser stå högre upp i samhällshierarkin.

De få anledningar jag kan tänka mig ligger bakom att dessa människor inte redan besitter de främsta maktpositionerna, då de kan tydligen både är allsmäktiga och kan allt, är att:

1. de är fruktansvärt fula.
2. de är inavlade.
3. de helt saknar social kompetens.
4. de helt saknar förmågan att tänka längre än till tippen av deras potatisformade näsor.
5. de inte klarar av att vistas ute i samhället utan att få stirrig blick och ymninga svettningar.
6. de inte törs gå utanför dörren då de fruktar ett angrepp från vargar och människor från andra kulturer.
7. de inte blir utsläppta från gruppboendet av personalen.

Mississippi brinner

Manual i Lokaltidningsjournalistik: Publicera en artikel om hur barn i kommunen har det dåligt ställt. Skriv den så fruktansvärt känslig att alla som läser den bryter ihop och vill ge bort allt de äger och har. Köp en riktigt sliskig bild från valfri bildbyrå. Lägg samtidigt ut en artikel om hur kommunen ger 100 000 kr till ett evenemang. Länka ihop artiklarna. Voilá! Du har en folkstorm av arga människor som inte kan se längre än nästippen. Skörda frukten av missnöjesrapporteringen.

Från och med nu ska Falun aldrig stötta kultur, nöjen och annat som gör staden roligare. Ingen sport och ingen musik. Ingenting att göra för ungdomar eller äldre. Inte en krona ska läggas på utbyggnader och estetisk förbättring. Ingen kommer att vilja bo här – men det kommer att vara en rättvis spökstad. Vi kan slå oss för bröstet och bespotta de andra kommunerna som växer och frodas. Dessutom har tidningen och den arga mobben fått bestämma inriktningen på kommunens politik. Snacka om direktdemokrati! Tyvärr finns inte längre några skatteintäkter att ge till dom som har det sämre ställt. Inte heller finns det något av intresse för tidningen att rapportera om.

Jag tycker det är fruktansvärt att läsa om barn som har det svårt. Som förälder känns det som att något går sönder i bröstet när man tänker på alla barn som inte har tillgång till det mest grundläggande. Dock är det lika fruktansvärt att läsa om hur folk genast börjar döma ut barnens föräldrar som oekonomiska knarkare, samhället och dess felprioriteringar, och – nuförtiden hamnar vi alltid där - den sk massinvandringen. Det är massinvandringens fel, det är alla somaliers fel, det är alla muslimers fel. Dessa konstiga människor av annan färg och alla deras jävla ungar som ränner omkring. Hedrar de den svenska kulturen? Målar de ägg på påsk? Tänder de eld på gammalt bråte den sista april? Va?! Va?!

Ta upp en fackla nu! Någon måste få lida för alla orättvisor! Någon måste betala! För de fattiga barnens skull!

The devil wears prada

Efter valet i Finland står det nu klart att det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna gått från bara 4% år 2007 till 19% 2011 och nu är landets tredje största parti. Vi välkomnar Finland in i den högerextrema gemenskapen som nu består av alla nordiska länder. Nästa naturliga steg blir att återinrätta Rasbiologiska Institutet i Uppsala och skicka ut delegationer längs landsvägarna för att mäta bredden på näsor, höjden på hårfästen och kategorisera skallindex på människor vi misstänker tillhöra andra folkstammar än den germanska.

Det är nu smärtsamt tydligt att den nordiska kylan slutligen fryst våra hjärtan och förvandlat oss till misstänksamma, småsinta och fördomsfulla imbeciller som villigt följer den som skriker högst. Hur denna massretardation spridit sig i sådan omfattning är för mig höjt i dunkel, men tydligen har processen pågått under en längre tid då de flesta människor verkar vara helt ovetande om samhällsutvecklingen.

Många kanske tycker att jag överdriver. Jag vill dock hävda att även Förintelsen började oskyldigt. Fördomar fick gro oemotsagda under många år. Ökade motsättningar mellan olika etniciteter. En vi mot dom mentalitet. Resten är historia… eller har folk glömt bort vad nazisterna gjorde sig skyldiga till under WW2? Har det nu gått för lång tid för att man ska se det som en verklig händelse? Har det bara blivit en moraliskt fostrande saga med tvivelaktig sanningshalt?

Människor som röstar på Sannfinländarna, Sverigedemokraterna och deras andra nordiska motsvarigheter är inte fruktansvärda nazister som i hemlighet drömmer om en etnisk rensning. Absolut inte. Jag anser dock att människor som röstar på dessa partier är lika blåögda och förda bakom ljuset som människorna som förde fram Nationalsocialisterna på 30-talet. Partierna ni röstar på bygger hela sin ideologi på hat, fördomar och motsättningar. De vill göra er arga. De vill göra er rädda. Ni blir så mycket lättare att styra då.

Jag vill absolut inte hetsa till panik. Jag vill bara att var och en av oss med förnuftet i behåll faktiskt tänker efter hur vi ska vända den negativa samhällstrenden. Fortsätter vi på den här vägen är vi i slutändan alla förlorare.

Fördomar

Ibland ska man bara hålla tyst och inse att andra har sagt det bättre. Olof Palme hade, precis som alla andra politiker, sämre sidor. Han var dock en sann retoriker och han backade inte för en strid. Följande tal känns i dagsläget väldigt aktuellt trots att det 45 år sedan…

- – - – - – - – - -

Olof Palme — delar ur radioanförande om invandrarna 25 december 1965

Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Därom ska jag i dag inte tala. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid de enskilda människornas attityder till invandrarna.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

Läs talet i dess fullständiga form här

Smoke ‘em if you got ‘em

Igår  hade jag äran att få bevittna tv-programmet “En unge i minuten”. Det finns inget som sätter igång min tårproduktion som förlossningsscener med blodiga och slemmiga barn. Likt en medelålders hemmafru utan socialt utbyte gräver jag ner ansiktet i en kudde och hulkar av lyckokänslor när barnmorskan häver upp ungarna på de svettiga och trasiga mödrarna.

Under kvällens program fick man bevittna Ida, 21, föda sitt första barn. Hon hade inte en susning om vem som var far till barnet. Hon, hennes bästa vän och hennes mor trängdes alla inne i förlossningsrummet under själva förlösandet. Familjen gav en helt klart vibbar av white trash. Det var liksom ingen högoddsare att de, när förlossningen var avklarad, skulle packa ihop sina pinaler och den nykläckta ungen för att åter bege sig till husvagnsparken. Nu var det inte att fadern var okänd, Idas nonchalanta och omogna beteende eller vibbarna av svagbegåvning som denna gång satte igång min moralpanik. Tyvärr är dessa företeelser i dagens samhälle allt för vanligt förekommande för att få mig att höja på ögonbrynen. Något i mina ögon långt värre satte igång min faderliga beskyddarinstinkt och fick mig att bli sjukligt surmulen. Ida satt i förlossningsrummet, mellan värkarna, och tryckte i sig energidryck.

Att Ida säkerligen kommer att amma barnet stående medan hon drar några bloss av smuggelcigaretter kan jag leva med. Att barnet kanske får en väldigt begränsad syn på omvärlden och troligtvis till största delen kommer att bli uppfostrad av sin mormor då mamma är ute och dricker öl på den lokala pizzerian är tragiskt men inte dödligt. Men är det för mycket att be om att det stackars barnet, med de dystra framtidsutsikterna, ska få slippa inleda livets bana med kroppen fullpumpad av taurin (oxgalla), koffein, en miljon e-ämnen, cancerframkallande sötningsmedel och andra självlysande preparat som man samlat på sig runt diverse kärnkraftverk i öststater för att marknadsföra som koncentrationshöjande och uppiggande? Sverigedemokraterna har redan för många anhängare. Det sista vårt land behöver är ännu en hillbilly med förstörda hjärnceller.

Fight the power

Ni har garanterat sett dem. De konstiga människorna med plakat som ropar slagord på stan. Ni har säkert rynkat på näsan åt dem och tänkt vad det är för ena aktivister och värstingar. Kanske går de på om Turkiets övergrepp mot Kurder. Kanske protesterar de mot utvisningar av Romer i Frankrike. Ni har nog suttit framför TV:n med en påse chips i handen och stört er på den där jobbiga feministen som är lite för aggressiv i debattprogrammet eller de flummiga fältbiologerna som ni dömt ut som haschrökande hippies. Någon gång kanske en man, misstänkt lik en uteliggare, kommit fram och försökt kränga en tidning om kriget i Afghanistan. Kanske har han babblat om, vad som i era öron låtit som osammanhängande vänsterpropaganda, hur krigen i mellanöstern inte alls handlar om demokratiprocesser och kampen mot terrorismen utan om att kontrollera världens sinande förråd av fossila bränslen. Kanske har ni känt rent hat mot miljöaktivister som gett er dåligt samvete när de tjatat om kärnkraftens fruktansvärda kraft eller koldioxidens förödande effekt på naturen. Kanske har ni hållit dem ansvariga för de höga elpriserna och svindyra bensinkostnaden. Ni har säkert läst lokaltidningen och irriterat er på vargvännernas barnsliga försök att hindra jägare från att skjuta ett utrotningshotat djur.

Alla dessa människor är så förbannat dryga. Alltid in your face. Alltid där för att gnälla och protestera. Det här är min hyllning till dessa människor.

Det är tack vare dessa aktivister och deras föregångare som vi idag har en möjlighet att uttrycka oss fritt. Det är tack vare deras ihärdiga tjat och kamp som vi kan njuta av friheten i en demokrati. Hade inte de funnits hade vi fortfarande haft en ståndssamhälle och inte ett samhälle där den fattiges röst är lika mycket värd som den rikes när det är val. Det är tack vare de dryga feministerna som kvinnor idag har samma rättigheter som män. Det är deras kamp som lett fram till att det idag inte är okej att sexuellt trakassera kvinnor på arbetet. Det är inte längre lagligt för ett mansgris att klappa en kvinnlig kollega på rumpan och kalla henne för lilla stumpan.

Tack vare ettriga aktivister i arbetarrörelsen och deras fackliga kamp kan vi idag njuta av inte bara en, två, tre eller fyra veckors semester, utan fem. Vi kan även som arbetare ställa krav och är inte helt i klorna på arbetsgivaren. Vi kan stanna hemma med våra nyfödda och ta vara på deras barndom utan att bli avskedade. Vi kan stämpla ut i rimlig tid och slipper andas in dödliga ångor av kol.

I över 30 år har miljöaktivister försökt upplysa världen om faran med kärnkraft. De har envist stålsatt sig mot den utbredda cynismen där de kallats miljötomtar och blivit utskrattade. Nu sitter vi alla och skakar av skräck i stugorna för kärnkraftens destruktivitet. I Japan brister VD:n för kärnkraftverket ut i gråt när han berättar att strålningen som läcker ut är dödlig. Miljötomtar mot cynikerna 1-0. Det var nog en strid miljötomtarna helst inte velat vinna.

Vi kan sitta i våra soffor bäst vi vill och tycka och tänka. Kom bara ihåg att det är tack vara de dryga människorna vi har den rättigheten. Vi tar mycket för givet här i världen. Sådant som folk har slagits för och i vissa fall till och med dött för. I historieböckerna sägs inget om “sofftyckarna”. Att se på Let’s Dance en fredagskväll för inte samhället framåt. Inte heller gör det världen till en bättre plats. Det är de dryga jävlarna som för vår kamp. De står och fryser på blåsiga torg för vår skull. Så nästa gång ni ser dem, greppa ett plakat och ta upp kampen. Rynka åtminstone inte på näsan. Tänk efter vad du själv har gjort för att bidra till en bättre värld innan du skriver cyniska kommentarer på facebook eller internetforum. Din jävel.

Ringhals brinner

Natten till den 26 april 1986 inträffade en allvarlig reaktorolycka i Tjernobyls kärnkraftverk norr om Kiev i Ukraina. När reaktor fyra exploderade spreds ett moln av radioaktiva partiklar över stora delar av Europa. Mätutrustningen räckte inte till för att mäta radioaktiviteten i området. De flesta som deltog i saneringsarbetet insjuknade i strålsjukan och många av dessa avled senare av sjukdomen. Följderna av katastrofen kan märkas än idag med en ökad frekvens av vissa sorters cancer och barn som föds med missbildningar. I november samma år som olyckan skedde lät man innesluta reaktorn i betong för att förhindra fortsatta utsläpp. Det har nu framkommit att det höljet håller på att spricka och behöver bytas ut.

Fredagen den 11 mars 2011, ett jordskalv som mäter 8,9 på richterskalan sker utanför Japans kust. Följden blir att ett av landets kärnkraftverk, Fukushima 1, får stora problem med kylningen. Senare sker en explosion i reaktorn och Japans regering har nu erkänt att det troligtvis har läckt ut radioaktiva partiklar. Nu varnar de även för att andra reaktorer på kärnkraftverket har problem. Samtidigt kommer rapporter om att andra anläggningar i Japan har läckage och att det utlysts katastrofläge. Folket i de drabbade områdena har evakuerats på grund av risken för strålning.

Moderaterna och deras knähundar anser att kärnkraften ska utvecklas. De vill riva upp beslutet som togs av Sveriges befolkning genom en folkomröstning 1980 (Källa: karnkraftsinformation.se). Alliansen framhåller gärna kärnkraften som ett “grönt alternativ” till fossila bränslen. Det är som att jämföra Stalin och Hitler. Varför ska vi välja ett fruktansvärt alternativ för att slippa ett annat fruktansvärt alternativ? Moderaterna öppnar för fler kärnkraftsverk och en utveckling av kärnkraften om det finns marknad och efterfrågan. Allt i marknadsekonomins namn. Amen.

Varför kan vi inte satsa alla resurser på en mer hållbar energiframställning? Om nu sarkofagen runt reaktorn i Tjernobyl redan efter 25 år är på väg att spricka, hur säkert är det då att förvara radioaktivt avfall i våra berg? Vad är det som säger att en jordbävning inte slår till mot ett sådant förråd inom en snar framtid?

Kan vi en gång för alla nu enas om att kärnkraft är skit? Det är en smutsig form av energi som är livsfarlig för allt levande på vår jord. Om inte förr så kommer kommande generationer att få betala priset för vår vårdslösa energipolitik. Barnen i framtiden kommer att födas med missbildningar enbart för att vi skulle kunna försörja våra köpcentrum dygnet runt. Det vill säga om vi nu överlever katastrofen i Japan…